Dominanta hundar
Vad är en dominant hund? När visar det sig och vad kan vi lära oss av det? Läs artikeln “Den missuppfattade dominansen” av Per Jensen (se länk till HELA artikeln i “Källa” längst ned på sidan).
Den missuppfattade dominansen
“Ett av de senaste tio årens stora modebegrepp inom hunddressyr, särskilt inom den sk mjuka dressyren, är dominans. Med hänvisning till etologiska teorier hävdas i många olika sammanhang att hundar av naturnödvändighet måste vara inlemmade i en rangordning inom familjen och att husse och matte måste vara hundens dominanta ledare. Mängder av olika brister i relationen mellan ägare och hund förklaras som ”dominans-problem”.
På kurser lär man ut hur man övar upp sin egen dominans och får hunden att sjunka på familjens rangskala. Dominans sägs vara en förutsättning för lyckad dressyr. Det kan vara på sin plats att närmare granska den etologiska bakgrunden till det här och att föra en kritisk granskning av begreppet, för att se hur användbart det egentligen är inom hundhållningen.
1922 publicerades en vetenskaplig artikel av en norsk psykolog, Thorleif Schjeldrup-Ebbe. Då författaren redovisade sina observationer av aggressivt beteende i en hönsflock. Han hade iakttagit att hönsen, när det hade begränsad tillgång till föda, inte hackade på varandra slumpmässigt. Istället var det så att en höna hackade på alla andra och därigenom kunde ta hur mycket mat den ville, en höna hackade alla utom den första och så vidare till ett lägsta höns som inte hackade någon och själv blev hackad av alla andra. Schjeldrup-Ebbe kallade detta nyupptäckta fenomen för en ”hackordning”.
Dominansbegreppets historia
Detta arbete blev startskottet för en lavinartad mängd forskning runt den sociala organisationen hos flocklevande djur. Hackordningar visade sig finnas hos mängder av olika arter, både fåglar och däggdjur. Nötkreatur, vargar, får och grisar. T.o.m. våra närmaste släktingar, människoaporna, uppvisade en social organisation som i stort sett liknade den som hade hittats hos höns.
Eftersom ”hackordningen” var ett begrepp som syftade på fåglars sätt att visa aggressivt beteende, började man istället tala om rangordning eller hierarki. Djur högt upp i rangordningen kallades dominanta och individer därunder för subdominanta.
Under 30-, 40- och 50-talet publicerades enorma mängder av arbeten med studier av rangordningen hos olika djurarter. Flera framstående etologer ansåg att man upptäckt en av de viktigaste faktorerna som reglerar flocklivet bland djur och kanske även bland människor.
Denna syn skulle komma att ifrågasättas kraftigt i början av sextiotalet. Man hade förbisett ett viktigt faktum i sammanhanget – alla hittillsvarande studier hade genomförts på djur i fångenskap eller djur med begränsad tillgång på olika resurser.
Kritik mot dominansbegreppet
Det som fick vissa etologer att börja ifrågasätta vikten av rangordningen i en djurgrupp var det fältstudier av apor som började ta fast i slutet av 50-talet. 1963 skrev den amerikanska etologen Thelma Rowell i en vetenskaplig artikel att hon hade hittat mycket få tecken på att viltlevande rhesus-apor hade någon som helst rangordning. I en jämförelse hon utförde mellan frilevande apor och apor i djurpark konstaterade hon att fångenskapen ledde till en välutvecklad hierarki, medan man svårligen kunde hitta något sådant hos viltlevande.
Vidare menade hon att det inte var så att det var de dominanta djuren som sörjde för att upprätthålla rangordningen, utan de subdominanta. Detta gjorde de genom att aktivt undvika att konfronteras med de dominanta djuren.
Rowell gick så långt, att hon i en senare artikel skrev att en strikt rangordning är ett sjukdomssymptom, ett tecken på att flocken inte lever i naturlig harmoni. Detta grundade hon bl a på det faktum, att obduktioner av apor som vistats i flockar i fångenskap visade att ranglåga djur ofta hade sjukliga förändringar, troligen förorsakade av långvarig stress, tex. binjureförstoring, magsårsliknande förändringar mm.
Flera kritiska litteratursammanställningar följde i kölvattnet av Rowells arbeten. Det visade sig att rangordningen inte bara hade studerats i stort sett uteslutande hos djur i fångenskap utan också att själva dominansbegreppet ofta var mycket dåligt definierat. Dessutom använder två olika forskare mycket sällan samma definition. Uppenbara cirkelresonemang var inte ovanliga.
Det förekom t ex att man ville studera vad rangordningen hade för effekt. På hur en begränsad mängd föda distribuerades inom flocken. Ett dominant djur kunde då definieras som ett djur som hade företräde till födan och man kom fram till den föga förvånande slutsatsen att dominanta djur kunde äta mer än subdominanta.
Rangordnings- och dominansbegreppen skakade i sina grundvalar. Var alltsammans enbart ett resultat av bristande metodik? Var det så, som en kritisk etolog hävdade i en artikel, att rangordningar i djurgrupper mera är en återspegling av människans förmåga att kunna räkna, än ett faktiskt biologiskt fenomen?
Vad är dominans?
Det fanns ett stort behov att strama upp definitionerna och synen på de gamla teorierna. I början av sjuttiotalet föreslogs det att man skulle begränsa dominans till att betyda ”företräde”. Man talade om företräde till begränsad föda eller begränsat vatten, eller företräde till en sexuell partner.
I denna mycket begränsade betydelse försöker etologerna idag att använda begreppet. Det innebär att dominansen enbart har en funktion i det ögonblick resurserna är begränsade.
Det här förklarar också varför rangordningen främst förekommer hos djur i fångenskap – det är ju där som resurserna verkligen är begränsade. Föda, utrymme, viloplatser, vatten – allt finns i begränsad upplaga. I ett naturligt tillstånd finns ofta överskott av allt detta, speciellt hos gräs- och allätare.
Rowells gamla observationer, att det är de subdominanta som upprätthåller rangordningen när resurserna tryter, har bekräftats av några relativt nya undersökningar. Det tycks alltså vara sällsynt med aktivt ”dominerande” beteenden.
Förbisedda flockmekanismer
Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en repellerande faktor – den bidrar till att hålla individer på långt ifrån varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle djur inte leva i flock.
Sådana saker har emellertid ägnats mycket liet forskning, även om intresset ökat kraftigt under senare år. Det visar sig då att det flesta djurgrupper inte alls karakteriserats av aggressiva relationer, utan av förhållanden som närmast kan betraktas som vänskapliga och kärleksfulla. Djur ligger tätt tillsammans och värmer varandra, de samarbetar i jakt och i att undvika att själva bli dödade, de får information från varandra och annalkande rovdjur om var det finns föda.
Den kände vargforskaren David Mech skriver att förhållandet mellan djuren i de viltlevande vargflockar han studerat inte karakteriserats av någon entydig dominansunderkastelserelation. Istället verkar flocken hållas samman av relationer, som närmast kan karakteriseras som vänskapliga och ömma. Mech skriver att de subdominantas attityd till de dominanta mer liknade kärlek och tillgivenhet än skrämd underkastelse.
Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är ”ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt ”den som leder flockens förflyttningar”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans.
Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inte en ”kontrollör-roll”. Ledaren kan tex ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören undervägs och istället vill att flocken ska vila, så blir det kontrollören som bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad.
Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat.
Men vad lär det oss som arbetar och lever med hundar?”
Fortsätt läsa artikeln genom att klicka på “Per Jensen” nedan.
Källa: Per Jensen
Läsbart om hundaggressivitet!
Fann en riktigt bra artikel skriven av Anders Hallgren, jag har saxat ur delar av artikeln men den finns i sin helhet i länken “källa” längst ned på sidan.
“Aggressivitet är ett begrepp som är omgärdat av allt från tabun till mysticism, från tvärsäkra utlåtanden till osäkerhet, från farligt till naturligt, från fel till rätt. Det ställs stora krav på utbildning och etiska ramar hos den som ska bedöma en ”farlig hund” och kanske avgöra hundens öde. Syftet med det här inlägget är att påvisa att utbildning, personlig läggning och tillhörighet till falang (t ex hårda eller mjuka skolan) gör att det subjektiva inslaget i bedömningen kan bli oacceptabelt stort.
Aggressiva hundar omfattas av lagen och aggression används där som ett enhetligt begrepp, vilket det inte är. Beroende på vem som bedömer en hunds till synes ilskna utfall, blir utlåtandet annorlunda. En hund som biter en person blir en ”farlig” hund oavsett om bettet inte trängt igenom skinnet eller om blodvite uppstått.
Aggressivitet är inte en sak, utan mängder av olika yttringar, mycket variationsrikt och beroende av många inre och yttre faktorer.
Den grundläggande avsikten, enligt etologisk definition, är att öka avståndet mellan individer.
Yttringarna av avståndsökande beteenden och signaler är också många och går från flykt ända till allvarliga bett. Följande är en uppräkning som, trots sin omfattning, inte är heltäckande.
• flykt
• undandragande
• undvikande
• underkastelse
• svagt hot (med rädsla)
• starkt hot (med reservation)
• markering (av bett i luften)
• nafsning (utan skada)
• hugg med grund skada i proportion till upplevt hot
• hugg med grund skada men inte i proportion till upplevt hot
• hugg med djup skada i proportion till upplevt hot
• hugg med djup skada men inte i proportion till upplevt hot
• hugg med bristande bithämningar och stor skada
Graden av aggression viktig
Först när man fastställt graden av aggression kan man göra en utvärdering av en hunds beteende. Framför allt är det då de fyra sistnämnda graderna som bör leda till djupare analyser. De övriga kan man med stor sannolikhet förändra genom träning, även om bakomliggande orsaker alltid ska utredas vid varje problembeteende.
Det finns många teorier som har ambitionen att förklara en hunds aggressivitet. Flera är tyvärr så ovetenskapliga att de riskerar att leda till felbehandling eller till och med avlivning. Till de vanligaste hör dominansteorin och mentalfelsteorin (läs hela artikeln genom att klicka på länken till Källa).”
Källa: Anders Hallgren
Hör du till en av dom som tränar och tävlar i rallylydnad? I oktober är det dags för rallylydnadstävling i Borås på Elfsborgs BHK.
Rallylydnad är en kul gren inom hundsporten men ej officiell ännu. Alla hundar kan vara med att träna och tävla rallylydnad och det går ut på att man ska uppmuntra sin hund genom hela tävlingen. Till skillnad från bruks och tävlingslydnad där föraren inte tillåts att säga något till sin hund mer än de kommandon som behövs.
Vill du anmäla dig till tävlingen kan du gå in på Svenskt Hundcenter.
Läs gärna mer om rallylydnad här.
Är du utsatt för inbrott? Eller rädd för att någon ska överfalla dig i hemmet? Skaffa ett vaktlejon!
Vakthund? Skaffa ett vaktlejon.
En gård eller ett hus för 2.3 miljoner kronor är väl inget att höja på ögonbrynen åt, men Paris Hilton låter bygga en hundkoja åt sina 7 chihuahuas för samma kostnad!
Trots att rekordmånga amerikaner nu har det svårare än någonsin ekonomisk väljer Paris Hilton alltså inte att hålla en låg profil. Kojan kostade hotellarvtagerskan 325 000 dollar vilket är cirka 2,3 miljoner kronor.
Paris Hiltons hundkoja har två våningar och är byggt för att likna hennes egna boende. I det lilla huset kommer hennes hundar Tinkerbell, Marilyn Monroe, Prince Baby Bear, Harajuku, Dolce och Prada att bo, skriver Luxist.
Kojan som står i hennes trädgård är utrustat med miniatyr Philippe Starckmöbler, element, aircondition och en svart kristallkrona. På undervåningen finns ett vardagsrum för hundarna och på övervåningen finns ett sovrummet med garderob för de många hundkläderna hon köpt till sina små husdjur.
Källa: E24
Ja, vad säger man? Rätt eller fel? Paris har naturligtvis rätt att göra som hon vill med sina egna pengar, men man kan ju undra vad hon har sina hundar till. Förmodligen som ett surrogat till dockorna som hon har vuxit ifrån, dom klädde hon säkert också av och på precis som hon gör med sina hundar. Undrar just om hon någonsin har gått, ni vet, en sk “promenad” med dom där jyckarna. Slår vad om att hon inte ens vet om att den möjligheten finns.
Hundar kan räkna, förstå mer än 150 ord och har en intelligens som ett tvåårigt barn.
Då var det vetenskapligt bevisat, det som vi hundägare (många av oss i alla fall) redan anat. Hundar är smarta och intelligenta djur som kan räkna! Åtminstone enligt en känd hundforskare på vid University of British Columbia som jämför hundens kapacitet och intelligens med ett 2 årigt barns!
Det finns enligt Coren tre sorters intelligens: den instinktiva som hunden är framavlad till, den tillämpade som visar hur bra hunden lär sig att lösa olika problem och den som brukshunden har. Bland de senare anses bordercollien vara nummer ett, följd av pudeln och därefter schäfern.
Nu är det ju så, talar efter egen erfarenhet, att om hunden ska utnyttja sin intelligens så måste man lära den att tänka självständigt. En hund som inte får lära sig att ta egna initiativ kommer inte att visa sig mer intelligent än en nyfödd. Tyvärr tror många som skaffar border collie t ex, att det finns en medfödd, inbyggd intelligens som medför att hunden lär sig en massa, givetvis bra, saker helt själv. Den som har den inställningen kommer bara att bli förbluffad över hur många, i ägarens ögon, ointelligenta dumheter den hunden kommer att lära sig.
visar studier att medelhunden kan lära sig 165 ord, inklusive olika signaler. Den allra duktigaste, en bordercollien Rico, har enligt Stanley Coren kunnat lära sig 250 ord.
Coren hävdar också att hundar kan lära sig att räkna till fyra eller fem och att de också har också en elementär förståelse för matte. I studier har de markerat fel i enkla räknetal, som 1+1=1 eller 1+1=3.
I fyra granskade studier undersöktes hur hundar löser rumsliga problem genom att efterlikna människors eller andra hundars beteende. En hund kan exempelvis lära sig att hitta värdefulla saker som smarrig mat eller godis, hitta snabbaste vägen till favoritfåtöljen, lära sig trycka ner ett handtag för att öppna en dörr eller förstå olika ord och symboliska begrepp..
Under lek är hundar enligt Stanley Coren kapabla att medvetet försöka lura andra hundar eller människor för att få en belöning.
- Och de är nästan lika duktiga på att lura människor som andra hundar, sade han.
Hur ofta ser man inte hundar med jackor, västar, kepsar, hundhalsband med bling-bling? Men är det ett mode eller ett måste?
Fann en liten artikel om en hundskräddare, ja, precis min tanke, finns dom? Svar ja:
Cathrine Persson har örnkoll på hundläget. Sedan tolv år tillbaka driver hon den lilla hundshopen Gustaf & Evita i Stockholm som levererar hundvaror till 110 olika butiker i Sverige. Men hon är också hundskräddare, har en gedigen tillskärarutbildning, och syr upp kläder till hundar av alla de sorter alltefter husses och mattes önskemål:
– Jag gör helst hundplagg som har en funktion och är välskräddade, till exempel varma ”hästtäcken” och västar för hundar som lätt fryser, regnkläder som utestänger fukt och blöta med mera. Stora kamphundar, de stora ”muskelpaketen” utan underhudsfett, fryser till exempel mer om mage och lår än mindre små gullhundar.
Cathrine Persson visar välsydda täckvästar i vattenavstötande mikrotyg eller skinn, fodrade med värmande fleece eller fårskinn.
– Ja, också en hund ska tåla att sitta i en Ferrari utan att frysa om öronen.
När Paris Hilton för några år sedan skapade hundmode genom att alltid dyka upp med någon liten mygghund under armen var Cathrine Persson ganska kallsinnig.
– Mini-t-shirts med glitter, strass och bling-bling för hundar är inget för mig. Inte heller små hundskor, som låter när hunden tassar på golvet, det är bara fjompigt.
Däremot gillar hon pynt som tuffa snusnäsdukar i klassiskt paisleymönster eller försedda med dödskallar (mycket modernt just nu).
Rosetter med clips som håller luggen uppe från ögonen är också praktiska och får gärna vara koketta.
– Praktiska är också så kallade tikskydd för tikar som löper. Vi kallar dem för löparbrallor.
Hundkläder
Hmm, säg och tyck vad ni vill men enligt egen åsikt så är allt som gagnar hund bra MEN en hund måste få var just EN HUND. Den måste få rulla sig i gräset utan att hindras av en rasande matte/husse som är rädd att den fina hundjackan i läderimitation ska förstöras, eller att bling-bling halsbandet ska skadas.
Hunden bet sin ägare illa och ville inte släppa taget, då sköt polisen den med 15 skott!
Enligt ett vittne blev en man överfallen och attackerad av sin egen hund, hunden ville inte släppa taget och vittnet hjälpte själv till att få hunden att släppa sin ägare. Sen kom polisen till platsen, då hade hunden redan lugnat ned sig och satt med vittnet som hade tagit den med sig en bit bort.
Vittnet säger att han förstår att en hund som har bitit sin ägare så svårt skulle ha avlivats i vilket fall.
– Men de kunde ha väntat, och gett den ett bättre slut, även om det är en sådan hund. Den var ju inte aggressiv längre, säger han och menar att hunden kunde ha fångats in och körts till veterinär i stället.
Han reagerar på att polisen använde pepparsprej mot hunden.
– Den gick undan när de använde spejen. De måste ha förbrukat en hel burk.
Enligt vittnet motade polisen bort hunden runt hörnet in på Agnesfridsvägen och ytterligare en bit bort innan de sköt den. Polisen påstår att hunden gick till anfall och att de sköt i nödvärn.
– Det var inget nödvärn. Det var en ren avrättning, säger vittnet.
Han tycker att det är synd att hunden målas ut som så aggressiv.
– Man vet ju inte vad den har varit med om tidigare. Det ska mycket till innan en hund ger sig på sin ägare, säger mannen, som själv har haft två olika hundar, en schäfer och en blandning mellan schäfer, labrador och collie.
Läs hela artikeln på Sydsvenska.
